AC´s blogg

"Vi föds som original och dör som kopior"

Fråga chans på fler än en?

När jag gick i lågstadiet var jag ihop med Björn. Klassens populäraste kille.
Björn var även ihop med Lena. Detta var ingenting som kändes konstigt eller så. Jag vet att alla tjejerna i klassen, utom Jenny, frågade chans på Björn samtidigt. Han sa ja till mig. (Lena var han redan ihop med.)

...Barn kan ha jättestarka känslor för varandra... det är vetenskapligt bevisat att känslorna är likvärdiga de som finns mellan vuxna...

Jag var jättekär i Björn. Jodå, barn kan mycket väl vara kära och ha samma starka känslor som vuxna. Kanske till och med starkare eftersom det inte involverar fysisk aktivitet och dragningskraft (sex). Iallafall inte när jag var liten. Man hade bara väldigt starka känslor för personen. 

Det jag undrar är ju självklart; Hade Björn lika mycket känslor för både mig och Lena? (Nej då kära vänner, jag är inte svartsjuk såhär 18 år senare)

Sen kommer ju självklart nästa fråga; Kan man i vuxen ålder älska/vara kär i fler än en individ?

Jag anser ju att man kan det. Jag har blivit kallad "1800-tals aktig", men jag skulle nog snarare dra det så långt som "grott-människo aktig". Enligt mig har ju inte den biologiska evolutionen kommit ikapp den sociala på långa vägar.
Vi tror att vi är lämpade för monogami och vi vill så gärna att det ska vara så. Men jag tror inte det. Av säkerhetsskäl levde våra förfäder i stora grupper och det behöver vi inte längre göra. Men jag tror inte att vår mänskliga hjärna (speciellt inte männens) har hängt med på att det numera är monogami som är "the shit".

...Grottmänniska = Jag? = Du? =Alla utan att vi riktigt fattar det?

Kanske man skulle ha två pojkvänner? Hmm...

Björn var kanske inne på rätt spår för 18 år sedan... Who knows...

Okej, jag ska reda ut begreppen lite åt dig. Monogami är något som uteslutande är ämnat till mannens förfogande. Björn fattade galoppen redan som yngling och hade då säkerligen ingen aning om att uppsatta samhällsnormer skulle förstöra hans framtida planer.

Serpentin: Tackar för kommentaren. :) Uppskattar begreppsutredningar.

Ja, Björn var smart redan då. Går tydligen på Chalmers idag.

Haha!

Ja, de där chalmeristerna, de är smarta de. Teknologer, det är rediga grejer det. En sån ska du skaffa dig. Han kan räkna på saker i din lägenhet. T ex, så du vet om hyllan håller för tunga böcker. Eller vad friktionen mellan matta och golv är, så du inte halkar ifall du har bråttom någon dag. Fantastiskt!

Haha! Jag vet att jag skrev något om att du verkade 1800-tal i en kommentar, vet ej om den var det du syftade på! Hur som helst var det delvis på skämt som jag skrev så. Min tro är dock att man fan måste anstränga sig som förälder för att inte barn ska vaggas in i de rådarna "normerna".... Som sagt - de som bryter "regler" och går utanför normen är de som leder Hm... Jag gillar inte Pascalidou eg men hon hade en rätt bra krönika i Metro häromdagen om just det - hur en svart person plötsligt vägrade sätta sig på en svart buss, utan satt kvar i den vita... (Det var nåt sånt typ. Plötsligt väcktes en debatt!



Haha - vad gäller dagens inlägg - FAN vad jag känner igen mig. I mellanstadiet hade jag tre kärlekar - Martin, Rickard och Jimmy. Klassens snyggaste killar. Jag kommer ihåg att jag aldrig kunde välja riktigt och att kärleken varierade lite efter ifall Jimmy skulle på kollo över sommaren - då ville han vara "fri" ett tag och det var ok med mig för jag hade ju två andra istället asg!



Det ironiska är att jag idag bara blir förälskad i/attraheras av kvinnor. Thats life - surprising! :-)

Madde: Haha! Bra att du har kommit fram till att tjejer är "the shit". Skulle önska att jag kunde konvertera till din planhalva... verkar svårt. :/



...sååååå trött på karlar...